Vad är en bra story?

Vi börjar med den sista delen ”som världen vill höra”. Här möter vi den viktigaste personen när det gäller film. Tittaren. För det är i tittarens hjärna som magin till slut uppstår. Här sammanfaller allas ansträngningar i ett filmprojekt och skapar en upplevelse i tittaren.

Varför ska jag se den här filmen?

Det finns där redan i filmens inledning. Något som lockar och jag anar att här kommer något speciellt. Är det något som jag vill se och uppleva? Det verkar så.

Storytelling tips

Det har visat sig att vi hellre väljer en väl berättad story om något alldagligt än en dåligt berättad story om något viktigt. Ibland blir berättaren för angelägen eftersom ämnet känns så viktigt. Tittaren känner av pekpinnarna. Någon som förklarar vad man ska tycka. Det ger givetvis motsatt effekt. Regissören Stanley Kubrik gav rådet ”Om du ska säga något viktigt så gör det indirekt”.

Ämnet kan vara viktigt och intressant. Men det räcker inte. Om det inte berättas väl så går vi vidare till något annat som fångar vårt intresse. Visa redan från början att det är ett intressant och viktigt ämne som kommer att berättas engagerat genom intressanta karaktärer. Då finns förutsättningarna att locka de tittare du vill nå.

Nu till den första delen av McKees definition av en bra story. ”Något som är meningsfullt att berätta”.

Ge filmen mening

Om vi ska bli berörda på djupet behöver det finnas ett mänskligt innehåll. De yttre förändringarna i berättelsen ger mening om de speglas mot inre förändringar hos karaktärerna. Den yttre handlingen blir ett uttryck för den inre process som karaktären genomlever. Vi blir engagerade och undrar hur det ska gå. Vi känner igen livets svårigheter, moraliska val och känslor. Vi undrar vilka val som karaktärerna kommer att göra.

Slutet möter början

Cirkeln är en av de allra äldsta symbolerna och för berättandet handlar det om att slutet möter början. De hänger ihop. Det som lockade mig i början av berättelsen behöver få sin förklaring och mening i slutet. Här kommer det svåra. Om det är för förutsägbart så känner tittaren att är var för enkelt. Om det är något helt annorlunda så känns det konstruerat. Som om berättaren luras.

Nyckeln till ett bra slut är att ge tittarna vad de vill ha men inte på det sätt som de hade förväntat sig. Tittarna kanske inte kan förklara varför något fungerar eller inte. Men de känner. De vill ha känslomässig tillfredställelse.

Berättandets grundform

Berättande är konst och inte vetenskap. Det finns inte EN exakt formel hur man gör en bra berättelse. Det är snarare som en grundform med oändligt med variationer.

I 10 000-tals år så har människor reagerat på underbara berättelser och de har alla samma universella grundform. En form och inte formel. Man kan jämföra med tonsystemet. I västvärlden finns endast 12 toner och all musik vi lyssnar på kommer från samma 12 toner i en ändlös variation.

Berättande är den mest universella formen av kommunikation som finns, värd att göras bra!